Jag har träffat Marika idag, gått lite på stan och sett på tv osv. Hon är bra. Och överlycklig över att The Killers kommer till Roskilde. Min lycka är inte gjord än dock. Förhoppningsvis kommer den också.Imorgon har jag bild, med läraren vars kurs jag inte gjort någonting i. Det är lite ångestframkallande, men jag kan inte göra något åt det, så det får jag väl bara acceptera. (Jag hade kunnat göra något åt det, men det är lite sent nu, såhär dagen innan.)Jag har en anledning till att inte åka till Köpenhamn. Lite synd på de varor man kan få med sig tillbaka, men förhoppningsvis finns det andra tillfällen för det. Det ska nog lösa sig.

Ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig ät mig.Ja. Jag har haft en helt meningslös skoldag idag, så jag tänkte att "hm, den var meningslös till tolv, undrar vad som kommer härnäst?" så gick jag och sjukanmälde mig.Sedan när man förmodligen är portad ifrån huvudbyggnaden (där kaffe och mat finns) så känns det inte som att mitt liv har en mening inom skolans gränser.Anledning?Jag spillde ut en maaaassa kaffe. Dels över min klasskamrat, men mest på hela golvet. Jag läste Hallandsposten, och jag blev så arg att jag kastade tidningen som lämpligt nog välte hennes mugg. Som var full av kaffe, till bredden. Jag knäckte mig.Det super-ultra-mega-punk-Johan satt med, av någon dum anledning, men när jag låg dubbelvikt över bordet i krampaktigt skratt så sa han "eeeh, jag går nog nu", och naturligtvis höll han sitt ord och gick.Helenah som fått kaffe över hela benet förklarade lugnt och sansat att hon inte hade några somhelst planer på att torka upp golvets nya, bruna, skinande nyans av kaffe och hon påpekade att hon fått "karaktäristiska fläckar" på sina byxor.Utan att göra någonting åt saken gick vi ut ur byggnaden för en John Silver. (Jag skrattar fortfarande.) Eftersom Helenah väljer att fortsätta prata i en lugn ton om vad som inträffat kan jag knappt stå upp för att jag skrattar så mycket. Det kommer jag leva på länge.

Jag har så mycket press på mig, i skolan. Även om jag vet att det bara är jag själv som har åsamkat mig dessa plågor. När man till exempel sitter upp hela nätterna och börjar mitt i nätterna (08.10).Något fattas.Medkänsla?Charlie?Vet inte.

Jag har INGA pengar kvar längre. Och jag funderar på att inte åka till Köpenhamn med klassen den 20e. Det känns inte värt det liksom, när man måste springa runt, utan pengar och allt, inga möjligheter att köpa sprit på Netto eller nånting. Så synd. Mamma sa att jag fick slippa, eftersom hon vet att jag blir så åksjuk av bussar. Jag vet inte var hon fått det ifrån, men okej liksom.Jag har laddat hem Louis Armstrong också förresten. Jazz är mysigt. Men inte idag märkte jag. Får lyssna någon annan dag.Mamma och Nocke diskuterar ÄNNU fler inredningsprylar nu. Får se hur det går med det.Köpte födelsedagspresenter till Nalle idag, han fyller 18 på måndag. Jag hatar att ge bort saker jag vill ha själv, och så är det även i detta fallet. Måste köpa ett par saker till för att göra presenten fullständig bara. Ännu mer pengar som går åt. Man blir deprimerad, men jag hoppas att han blir glad. Och blir han inte det så behåller jag det själv.Jens fyller också 18, i April, jag vet precis vad han ska få för något. Jag har hittat två saker som passa perfekt, men han kan bara få en av dem. Nej om jag är givmild får han båda. Om han har tur.Och i Juni fyller Nordh 18. Jag vet inte vad jag ska ge honom. Emil fylle 25 i Juni, och Jack fyller 28.Juli är en födelsedagsfi månad.Augusti - Marika fyller 18.September - Sofie fyller 18.Oktober - Daniel fyller 20.November är det ingen nära som fyller. Denice blir 18.December - det är någon jag inte minns...Januari - Anna och jag blir 18.Vi vet alla vad det här betyder.Jag behöver kaffe.

CHARLIE!!!Jag hatar döda människor som vägrar att låta bli att dö. Idag saknar jag honom som fan. Lyssnat på Street Spirit av Radiohead ett tjugotal gånger och saknat honom ännu mer, och sett honom stå här och sakna mig tillbaka.Allt var så verkligt förut, han var. Med sina stora, bruna ögon som kramade om ens hjärta när han såg på en. Jag saknar att följa små tunna bläcklinjer under solbränd hud och jag saknar att bli väckt av musik och jag saknar att ha någon hela tiden som saknar mig tillbaka. Jag har inte någon att falla tillbaka på, det är som att falla ut i tomma intet.Det känns så fel att nämna honom, eftersom ingen bryr sig. Men jag bryr mig och jag älskar honom, ändå. Som vanligt. Jag hatar rutiner och jag hatar att ha det såhär. Men jag klarar mig, för jag är mäktig och jag är helt overklig jag också. Ändå är jag så verklig att blotta luften skär mig i delar ibland. Jag saknar Charlie något oerhört, såna här dagar är som en långsam färd längst Golgata. Korset på ryggen och törnen i huden. Jag har trasslat in mig i mig själv igen.

Isabell och jag har lidit. Lidit. Funnit oss själva i en situation vi inte varit i förut. Det har varit intressant. Förmodligen kommer det att vara ännu mer givande i framtiden.Lovat en himla massa saker har jag gjort. Att lova saker när kaos råder och ens egen villrådighet flyger fram och tillbaka mellan lugn och panik, det känns lite dumt.Lyssnar på Christian Death igen, de passar mig ibland. Det är ingen ordentlig musik, men det är ett jävligt häftigt band. Man får läsa mellan raderna och tolka lite hur man vill...Det fungerar.Jag ska sluta vara så arg. Det finns inget fel i vad jag är arg på, eller jo. Men jag har ingenting med det att göra.Kanske man växte upp till att bli vad jag tror är en världsvan och öppenhjärtad person, medan man egentligen bara blev cynisk och analytisk. Fragmenterande.Jag tvivlar på att det är vad jag blivit, och jag tror fortfarande att jag underskattar mig själv.Min bror var här idag och sa det motsatta. Att jag var lite överlägsen. Klart att jag är, jag är den enda på kilometers radie som vet något om Freud. Om någon tar upp den diskussionen med mig är jag överlägsen. Det är Green-genen.

HAHAHAHHAHAHAHAHHAJag är fortfarande bäst.Jag kommer alltid att vara bäst.För det är jag, och ingen lyckas.För jag är jag, och jag lyckas jämt.Och motgångar är nyttigt, eftersom jag alltid överlever dem. Och skapar dem? För dig. För er. Jag kan hjälpa det, men det gör jag inte. Så här står man som vanligt i kaosets epicentrum, med ett leende. För jag vinner alltid i slutändan.

Jag kan inte bestämma mig för om det går bra eller dåligt för mig nuförtiden, om jag mår bra eller dåligt, och jag vill köpa mer aromaolja. NU!!!Tänk om man hade pengar.Det fungerar med mamma, nej. Nej det går inte så bra, vi har våra svackor. Hela tiden. Det är inte det som är det jobbiga, utan det jobbiga är att jag måste bo med henne. Synd. Men det är väl okej.Pappa kommer ut den 14, det är snart. Det är bra. Vi ska gå och möta honom, jag och Maria. Förmodligen Hanna också.Igår fick jag min mamma att se på Lord of War (!!!) och hon tyckte om den, det var bra. Och i lördags, då hade jag jätteroligt. Det är helt otroligt, att vi lyckats ha två fester i rad utan att någon eller något klyvts i två delar. Imponerande. Jag borde verkligen göra något kreativt. Faktiskt. Det går inte så bra. Idag är det måndag, och måndagar går aldrig bra. Det tar mig kanske fyra dagar att komma in i rytmen av att gå upp på morgonen och inte på eftermiddagen, men när jag väl kommit igång med den här rytmen så är det helg. För jävligt.Hursomhelst.Kaffe.Nu.